Det har varit en liten paus här när det gäller blogginlägg men jag kan lova att det har varit desto mer livat "irl" förstås. Tidvis tar mitt jobb all tid och framförallt mitt ork, och så försöker jag göra det mest nödvändiga på fritiden för att hålla näsan ovanför ytan. Då hinner jag inte skriva blogginlägg tyvärr. 

Nu kände jag att det var dags att göra en liten ansträngning. Bokstaven D. Det första som dyker upp i huvudet är dogue de bordeaux. Det är en anrik hundras från Frankrike. Redan 1863 visades rasen under sitt nuvarande namn, troligen har den funnits sedan 1300-talet och den anses vara en av Frankrikes äldsta hundraser. 

Nu är det så att min ena dotter med familj har en förtjusande dogue de bordeaux från kennel Hjärtekulla. I helgen som var ställde jag ut honom på hans första utställning i Strängnäs och han fick excellent och vann juniorhanarna. Det var väldit roligt. En ddb (förkortning av rasnamnet) utvecklas väldigt långsamt och eftersom tillväxten är så enorm under framförallt det första året hinner inte kroppen utveckla alla muskler och ligament för att utsättas för stora påfrestningar. Nixon är en mycket stor hane och väger nu 49,7 kg vid 14 månaders ålder.Han har ett vackert uttryck, korrekta proportioner och samtidigt behöver hans front mer tid på sig för att hinna utveckla de muskler och djup för att allt ska se korrekt ut. Han hade svårt med det mycket hala golvet på Strängnäsutställningens inomhushall och stundtals var det "bambi på isen". På mattorna i ringen gick det dock lite bättre men även de var svåra för många hundar, inklusive Nixon, för att ta ut stegen ordentligt på. Att han fick excellent är därför extra roligt! Det blir fler utställningar för hans del och det var även roligt att få träffa hans uppfödare Elisabeth och havlsyster Alice också! Spännande och lärorikt för mig att visa en helt annan hundras än jag är van vid från de senaste åren.

 

Bokstaven D

Dogue de bordeaux - en trevlig men stor hundras om man jämför med bichon havanais

Drömmen om den perfekta hunden - går vidare. Finns den? Nej. Det är bara att inse. Alla hundar har en palett av olika egenskaper, både mentala och exteriöra. Precis som vi människor. Sedan ska dessa egenskaper matcha oss och därför är det så spännande och oförutsägbart.

Dagis - ja, jag menar hunddagis. Hur bra är inte det att kunna lämna sin hund på ett hunddagis där de har det bra under tiden man jobbar? På mina hundars dagis har de kunnig personal som tar hand om hunden på bästa möjliga sätt. Rummen där de vistas har vanliga hundtillåtna möbler, gardiner och tavlor på väggarna. På förmiddagen får de gå en långpromenad med en från personalen. Mitt på dagen är det vila. Det betyder att de ska det inte busas och lekas utan hundarna ska ta det lugnt. En från personalen sitter vid behov i hundarnas rum och läser en bok eller på annat sätt ser till att hundarna är lugna. Efter vilan, vid 13-tiden, kan det vara olika slag av aktiviteter. En del hundar får gå ett spår, andra får busa i en rasthage under uppsikt, en del får lösa problem med aktivitetsövningar, godissökning mm. Sedan är det utegång igen på eftermiddagen, tillsammans med de bästa kompisarna i lagom stora grupper om tre. kanske fyra hundar i taget. Och sedan är det hemgång när hussar och mattar kommer mellan kl 16 och 18. Hundarna är superglada förstås att få komma hem men de är också lagom trötta och tillfredsställda för dagen.